- Project Runeberg -  Världens herre /
102

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Albert Herrera

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 102 -

spegel. Då var mitt ansikte karaktärslöst, intet sägande
liksom jag själv. Nu hava allvar, bekymmer,
eftertanke och fara ristat sina linjer såväl i ansiktet som i
min själ.

- Nåväl, sade översten. Det bliver därvid. Dör
ni, vilket jag likväl icke tror, så skall fäderneslandet
erfara, vems blod som flutit för Frankrike. Men om ni
återkommer, då -

- Då herr överste, avbröt Albert hastigt
kommendören - är jag såväl för er som för världen,
ingenting vidare än löjtnant Herrera. Jag vill icke en gång
att min olycka skall gynna mig och förskaffa mig
vänner och gynnare. Farväl herr överste, jag tackar eder!

- Farväl löjtnant Herrera! sade Pelissier och
räckte honom handen. Det skall bliva mig kärare, att återse
vår gamle vän, än att förkunna världen Albert de
Morcerfs död.

Den unge mannen tackade honom med en blick och
lämnade tältet.

Hästen trampade otåligt den sandiga marken,
kamraterna trängde ännu en gång tätare omkring honom.
Ånyo skållade avskedshälsningarna och önskningar om
ett lyckligt resultat från alla sidor. Redan satt Albert
Herrera i sadeln. Hans vita burnus omhöljde honom
som ett moln.

- Farväl, vänner, ropade han nu. Giv mig plats!
Farväl! Död åt Kabylerna! Leve Frankrike!

Leve Frankrike skållade det från alla sidor.

Hästen reste sig stolt, därpå sträckte han åstad.
Albert gav en avskedshälsning med handen. Än en gång
ljödo de dundrande avskedsropen, ryttarens burnusl
fladdrade i vinden, ett sandmoln insvepte honom och
fem minuter senare var han försvunnen bakom den
långa småskogen som betäckte slätten ända till
förbergen av Atlaskedjan som blåaktigt skimrade
däröver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free