Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Albert Herrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 104 -
nac, Changarnier, Bedau och Lamoriciér! Och ändå var
fienden ständigt slagfärdig, knappast försvagad. Alltid
korsade kabylerna fransmännens vägar, borttogo
deras transporter och nedgjorde mindre detachementer.
Fransmännens förbittring hade stigit till sin höjd.
Abd-el-kader själv befann sig, påstods det, nu i provinsen
Oran. Bu-Maza var borta. Det sades att ett allmänt
angrepp emot fransmännen förbereddes. Kabylerna
blevo djärvare med varje dag, deras tåg utvidgade sig
mer och mer - och ändå var det omöjligt att träffa
en större mängd av dem tillsammans. Tusentals
personer kunde därför bliva uppoffrade vid ett planlöst
tåg igenom dessa berg.
För att utspionera vart kabylerna drogo sig undan,
var det Herrera red mot dessa berg; han skulle begiva
sig in bland dessa listiga och blodtörstiga fiender.
Äventyret var så farligt, att endast den vildaste
oförvägen-het kunde förmå någon att antaga det. Men Albert
hade frivilligt erbjudit sig därtill, då en sådan
kunska-pare ifrågasattes, och överste Pelissier, djärv och ej
nogräknad om sina medel, hade antagit den unge
officerens anbud, som varje annan kommendör sannolikt
avvisat. Ty det lät sig med visshet förutsäga, att den
unge löjtnanten aldrig skulle återkomma. Därav kom
den beundran, den entusiasm och det bekymmer,
varmed kamraterna skilj des från honom. Albert Herrera
var invigd att dö för fäderneslandet.
Hästen snävade över en trädrot. Albert spratt upp
ur sina tankar och såg sig omkring. Intet annat
omkring honom än djup tystnad, småskog, halvtorra löv,
tunt gräs, sand och småsten. Upp i luften kretsade en
örn. Sannolikt vädrade han vilt bland buskarna under
honom, fastän löjtnanten tänkte på, att örnen en gång
skulle slå dylika kretsar över honom då hans lik låge
på klippan. Han suckade, ty ånyo tänkte han på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
