- Project Runeberg -  Världens herre /
110

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Albert Herrera

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 110 -

bergen. Därpå har jag sprungit till lägret, låtit utfärda
åt mig en ferman, varit mitt ibland det vilda folket,
fallit på knä och gråtit och skrikit efter min dotter.
Men ingen har velat säga mig var hon är; de hava
sparkat mig med fötterna och slagit mig och sagt, att det
var rätt åt mig, därför att jag är en judeskojare och
handlar med fransmännen. Och jag har icke sett min
Judith, eller hört hennes röst, jag har ridit bort från
lägret - jag är en eländig stackare, jag kan ej leva
utan min dotter - jag vill dö!

Han slet förtvivlat i sitt gråa skägg och tårarna
strömmade ur hans ögon.

- Och nu vill du gå till fransmännen? frågade
Albert dystert. Du vill förråda dem varest de
rätttrogna äro och vill be dem hjälpa dig att få din dotter
tillbaka, eller huru, giaur?

- Jag vet ej vad jag gör! sade juden förtvivlad.
Men jag skall utskrika orättvisan och våldet över hela
världen, och den, som skaffar mig tillbaka min dotter,
honom skall jag tjäna som en slav, som en hund -
det må vara fransman, en rättrogen eller en jude!

Därvid kastade han en nästan vredgad blick på
officern. Smärtan tycktes besegra fruktan.

- Hör på giaur, sade Albert, jag vill över till de
rättrogna. Om jag finner den som rövat din dotter,
så skall jag säga honom, att han gjort orätt, ty en
rätt-trogen skall ej beblanda sig med en otrogen hund. Även
Abd-el-kader och Bu-Maza skola ej gilla det, ifall de
få veta det.

Juden skakade huvudet bekymrad. Det syntes
honom vara en svag tröst, och ovillkorligen vände han
sin blick mot norr, som om han väntade bättre hjälp
från fransmännen. Albert överlade.

- Och varför såg du i början så skyggt bort mot
bergen? frågade han därpå. Vem fruktade du?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free