- Project Runeberg -  Världens herre /
112

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kabylerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 112 -

7. KABYLERNA.

Solen stod redan lågt. Albert hade hunnit till
ka-bylernas läger. Vakten hade anhållit honom och
fört honom till en av befälet, med vilken han haft ett
längre samtal. Nu stod han lutad mot bogen av sin
häst, i denna stolta men likväl vårdslösa ställning, som
araberna brukade antaga och mönstrade lugnt och
uppmärksamt kabyl-lägret.

Man var i en bergsdal i södra delen av provinsen
Oran, i denna på klyftor så rika trakt som är bekant
under namnet Dahara. Ett eget och förvirrat utseende.
Ett brokigt vimmel av krigare, gubbar, beslöjade
kvinnor, barn, folk av alla klasser från Algiers olika
provinser. Männen voro ett handfast stridbart folk, smärta,
muskulösa figurer, antingen i enkla ullna burnus, nakna
ben och sandaler, eller i utsökt dräkt, rika bälten och
vida sydländska byxor, allt efter olika rang och
födelseort. Låga tält, knappt ett par alnar höga, tjänade
som skydd emot solhettan. Hästarna stodo
samman-betslade vid en brunn, och allt syntes färdigt till ett
uppbrott. Vaksamhet och försiktighet iakttogs noga, ty
man kunde varje ögonblick vänta ett angrepp av
fransmännen.

Vad tänkte väl den unge mannen på? Att han
befann sig ensam i fiendens läger, att han ifall han blev
röjd, var förlorad utan räddning, att ingen av dessa
människor, som betraktade honom med misstrogna
blickar, skulle dragit i betänkande att stöta dolken i
hans hjärta? Besynnerligt nog tänkte Albert icke åt
någotdera hållet. Han tänkte på den stackars juden,
som förlorat sin vackra dotter och överlade med sig
själv, vad han möjligen kunde göra,’för att rädda
henne, i fall händelsen skulle föra henne i hans väg.

Från anförarens tält syntes ett rykte nu hava utbrett
sig. Männen slöto sig tillsammans och voro upprörda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free