- Project Runeberg -  Världens herre /
114

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kabylerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 114 -

ånyo uppträda på valplatsen, och tillföra de rättrogna
en skara av friska trupper. Såvida Albert kunde utföra
rollen av Achmet Beys ambassadör - och det
syntes lyckas - då var den svåraste delen av hans
fö-tetag undanröjd och han vågade hoppas att kunna
uppehålla sig så länge bland kabylerna, tills han
utforskat deras hemliga smyghål.

Samtalet blev nu avbrutet genom scheiken, som själv
kom, för att göra Albert ännu några frågor inför den
församlade mängden. Man tror vad man önskar. Det
var för kabylerna en angenäm underrättelse att höra,
att Achmet kom ihåg dem, och de trodde därför den
falska berättelsen. De frågor scheiken ställde till
Albert voro lätta att besvara. Den unge mannen var
förberedd på dem. Han svarade med lugn och
värdighet, och man trodde alla hans ord. Hur skulle väl
också en kabyl kunnat tro, att en fransman så
fullkomligt kunnat lära sig deras språk och seder!

Albert, som gav sig ut för en anförvant till Achmet
Bey, erhöll nu till sitt förfogande tre tjänare, som
skulle sörja för honom och hästen. Ett eget tält blev
uppslaget för honom. Följande dagen på kvällen väntade
man Bu-Maza. Med honom skulle Albert tala och
sedan återvända till Achmet för att anmäla för honom att
han var väntad.

Nöjd med sakernas gång, utsträckte sig den unge
officeren på lejonhuden, som tjänade honom till bädd,
och sjönk snart in i drömmar. Natten var lugn. Man
hörde endast då och då gnäggningen av någon häst
eller ropet av någon skiltvakt, som förkunnade timman,
en vana som kabylerna bibehålla även i sina läger.

Då han vaknade påföljande morgon och tittade ut
ur sitt låga tält, såg han med förundran att hans
belägenhet tycktes hava förändrat sig. Tre kabyler med
sina långa bössor postade utanför hans tält, de övriga
stodo tillsammans i flera grupper och viskade vid var-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free