- Project Runeberg -  Världens herre /
115

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kabylerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra. Det tycktes härska en viss uppståndelse i lägret.
Albert tänkte på närheten av fransmännen eller ett
angrepp av dem. Men då han sträckte huvudet längre ut,
upphöjde hans tre väktare sina bössor och lade hotande
an på honom, så att Albert fort drog in huvudet.

En hedersvakt, var det således inte. Det måste hava
förefallit något, man måste ha fattat misstankar.

Albert bråkade sin hjärna. Den enda möjligheten
var, att man erfarit, det Achmet-Bey ej mera levde.
Det var möjligt. Ty bland fransmännen kände man
intet om den forne försvararens av Constantine öde,
och Albert hade förutsett att man även bland araberna
ej heller visste något därom. För övrigt kunde även
blott en tillfällighet framkallat denna vaksamhet.
Albert rnåste avvakta utgången.

Om en stund därefter såg han ånyo ut genom
tältet. Denna gången lyftades icke kabylernas bössor, och
Albert lämnade tältet med största lugn och värdighet.
Han ställde sin gång mot scheikens tält. Något måste
hava hänt. Kabylerna undveko honom, kastade
misstrogna och forskande blickar på honom, viskade
sinsemellan och följde flockvis efter honom till scheikens
tält.

Just som Albert ville låta efterfråga om han vågade
visa sig för scheiken, kom denne ut ur tältet.

Han mätte fransmannen med spotsk och föraktlig
blick. Därpå gav han ett tecken, och kabylerna trängde
sig fram från alla sidor, Albert kände sitt hjärta slå
häftigare, men han förblev till det yttre fullkomligt
lugn.

- Du har bedragit oss, din hund! sade scheiken
med hög röst.

Albert svarade icke härpå. Hans panna mörknade
och han betraktade anföraren frågande.

- Du har bedragit oss, din hund! återtog denne
mera högröstad. Allahs hämnd över ditt huvud!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free