- Project Runeberg -  Världens herre /
124

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Daharas grotta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 124 - -

som kunde begagnas av hela skaran. Att lämna
grottan genom den främre ingången var omöjligt, såvida
man ej ville bliva överfallen av fransmännen. Vad
var därför att göra? Det var troligt att fransmännen
skulle sända parlamentärer med uppfordran till
underkastelse. Men lika säkert var det, att Bu-Maza inom
två å tre timmar skulle hinna fram. Om därför striden
begynte på bergen, så kunde kabylerna framrycka ur
grottan. Det berodde därför på att kunna hålla
fransmännen tillbaka. Utan stor försiktighet, borde de icke
våga sig in i hålan: de måste träffa förberedelser.
Möjligen tänkte de även att uthungra kabylerna. Men
detta skulle Bu-Mazas snara ankomst förekomma.
Deras belägenhet var därför icke på långt när så
förtvivlad som det i början hade synts för scheiken.

Vad man väntat skedde. En parlamentär fordrade
att alla kabylerna i grottan skulle giva sig. Villkoren
voro antagliga. Hälften av männen skulle stanna som
krigsfångar hos fransmännen, den andra hälften, jämte
kvinnor och barn, få avtåga utan vapen.

Scheiken svarade att han ej kunde antaga sådana
villkor. Han åstundade fritt avtag för alla. Endast
hälften av männen skulle nedlägga vapen. I annat fall
hade han beslutat att försvara sig till det yttersta.
Grottan var en fästning, som var svår att intaga.

Franske befälhavaren måtte hava velat pröva
sanningen av denna förmodan, ty tio minuter senare,
syntes Zuavernes huvuden vid ingången, och
bösskotten smattrade.

Nu ansåg Albert tiden inne för sin egen räddning.
Under det kabylerna gjorde sina förberedelser, att
möta fransmännens angrepp, sökte han att komma
närmare hålans utgång. Han visste ej bestämt vad
han tänkte göra. Att på vinst och förlust springa ut,
kunde han icke, ty hans kamrater skulle hålla honom
för en arab, och man kunde då hålla tusende emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free