Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Daharas grotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 133 -
de, ty kabylernas hela uppmärksamhet gällde endast
liken. Det var ungefär ett dussin fransmän, och bland
dessa några zuaver. Albert blev överraskad, att bland
dem även igenkänna en sergeant av hans kompani.
Det var således järn-översten Pelissier, som
tillintetgjort hela denna kabylstam.
Albert gjorde sig den frågan: om det skulle vara
möjligt att få tala vid denna sergeant? Det var troligt
att han jämte de övriga franska fångarna skulle bliva
utväxlad mot de fångna kabylerna. Han kunde således
på detta sätt sända en underrättelse till översten.
Försiktigt såg han sig omkring. Kabylerna stodo och
stirrade på liken. Fransmännen voro obevakade.
Sergeanten stod ett stycke ifrån de andra. Albert gick
likgiltigt bakom honom och såg lugnt uppåt klipporna.
- Kamrat Bessue! viskade han. Bliv ej rädd, se
dig ej om. Jag är löjtnant Herrera! Låtsa som du ej
märkt mig. Jag vill blott tala några ord med dig.
Svara mig helt tyst.
Sergeanten var van vid subordination. Han spratt
väl till, men stod sedan orörlig som en mur.
- Det var överste Pelissier, förmodar jag, som ställt
till detta? sade Albert, knappt rörande läpparna.
- Ja visst, svarade sergeanten lika tyst.
Kabylerna skola minnas det!
- Och jag med, sade Albert, ty jag var i samma
helvete, och blev endast genom ett underverk räddad
från döden. Varför företog översten sitt anfall, innan
jag kom tillbaka?
- Han erhöll genom en annan kunskapare
underrättelse om kabylstammens uppehåll, svarade
sergeanten. Han fick även höra att en fransman blivit dödad
av kabylerna, och trodde att det var ni. Därför blev
han även rasande och sade att han ej mera skulle visa
någon barmhärtighet.
- Gud förbjude, att jag skulle vara orsak till
denna olycka! viskade Albert, mera för sig själv, än till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
