- Project Runeberg -  Världens herre /
136

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 136 -

ställigheten av det han med full tillförsikt väntat! Han
ville ännu njuta av de dagar som återstodo för honom.
Han fattade hela det romantiska i denna resa. Ännu
dansade en vacker häst under honom, ännu inandades
han den rena luften, ännu lyste den blå himmelen över
honom - huru lycklig var icke hans lott, i jämförelse
med dem som, i ett Ödsligt fängelses mörker, avvakta
döden, och ej kunna räkna tiden efter solens omlopp,
utan endast efter pulsslagen i deras feberaktigt
strömmande blod.

För längesedan hade de passerat Dahara med sina
ödsligheter, för längesedan lågo fransmännen, Bu-Maza
och kabylerna bakom dem. Nära fjorton dagar hade
gått. Efter Alberts beräkning kunde man ej vara långt
ifrån resans mål. Vägen var emellertid lång och man
kunde lätt missräkna sig på en eller två dagsresor.
Albert kunde även hava kommit något avsides ifrån
vägen. Ännu hyste ingen misstanke!

Men var låg då egentligen Biledulgerid? Där
borta, söder om Atlas, vid norra kanten av Sahara
finnas inga bestämda, skarpt begränsade stater, som i
Europa äro kända. Det allmänna namnet omfattar ett
obegränsat land, och under namnet Biledulgerid eller
Daddellandet, förstår man den betydliga landsträckan
från Marocko till Tripolis, dessa ändlösa sandöknar
omväxla med inbjudande dalar och oaser - denna
landsträcka, om vilken man ej vet, vem den tillhör, till
vem den betalar skatt, och av vad folk den är bebodd.

Men till och med denna resa hade sina ombyten, sina
retelser. De första dagarna var Albert tystlåten, och
undvek att rida mitt ibland de dystra araberna. Men
småningom hade en och annan slutit sig till honom, och
såsom vanligen är händelsen, hade den ena hälvten
av skaran tagit parti för honom, medan den andra
förklarade sig emot honom.

Den ena trodde honörn och höll honom för ett verk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free