Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 138 -
slätten, än vred sig hästen runt omkring, eller gick på
bakbenen eller hoppade över klippremnor, än skållade
luften av dessa naturbarns vilda rop, och även Alberts
hjärta vidgade sig, och blev friare och gladare, då
ansträngningarna jagade blodet genom hans ådror.
Han var den djärvaste ryttaren och allmänt
beundrad. Redan i Paris ansågs han som en skicklig ryttare,
och i Algier hade han haft tillfälle att utbilda denna
konst. Men nu var det hans egen ställning, som
gjorde honom till den djärvaste av alla.
Vad rörde det honom om han dog en dag förr eller
senare! En vild böjelse uppflammade i hans själ, han
längtade efter döden. Han önskade att dö under sin
störtande häst, eller att bliva nedslungad i en avgrund.
Detta var orsaken till hans djärvhet, som gränsade till
galenskap, till vansinne, och som ofta avlockade
kaby-lerna ett utrop av förskräckelse. Albert lekte med
döden, ty själva livet hade blivit en leksak för honom,
som varje dag kunde gå sönder.
Man anställde stundom jakter för att förse sig med
livsmedel. Dock var det ej alltid behovet som
lockade kabylerna efter vilddjuren i öknen. Det var den
för alla naturbarn medfödda jaktlusten. Oftast jagade
man strutsar, även antiloper och panterdjur. Tyvärr
hade man ännu ej sett något lejon. Men man hade
kommit överens att jaga det så snart man fick syn på
denna öknens konung.
Albert såg av ett annat skäl dessa jakter icke
ogärna. Det var ju att förmoda, att man vid dessa strövtåg
skulle avlägsna sig långt ifrån vägen, som Albert
uppgivit. Och ingen kunde finna något misstänkt däruti,
att Albert sedan förklarade, att han endast kände
vägens ungefära riktning, och måste lämna slumpen, att
finna det verkliga rättesnöret för resan.
Även trodde han sig märka att de flesta av
kabylerna ej lade särdeles vikt vid att så snart uppnå detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
