- Project Runeberg -  Världens herre /
140

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 140 -

att tänka på. Det var ett enkelt, men dock gåtlikt
förhållande.

Andra dagen efter det Albert och kabylerna lämnat
Bu-Mazas läger och anträtt sin resa, hade i en liten
kabylby ett obekant sällskap sällat sig till ryttarna. Det
bestod av fyra män, av vilka den ene bestämt var herrn,
och den andre tjänaren, tre fruntimmer, och några
svårt lastade mulåsnor. Herrn tycktes vara en förnäm
arab. Tjänarne behandlade honom med största
ödmjukhet. Även mot kabylerna var han kort och
snä-sig. Ingen hade ännu sett ansiktet på någon av
fruntimren. De redo nämligen med araben och hans
tjänare vid pass hundra steg efter kabyltåget och bildade
således en särskild grupp för sig. Om kvällarne
försvunno fruntimren med herrn under ett stort tält, som
slogs upp och vid vilket tjänarne höllo vakt.
Fruntimren voro alltid djupt beslöjade och kabylerna
respekterade bruket att aldrig närma sig dem. Även Albert
vågade ej överträda denna lag. Vid jakter och
hastigare ritter, blev alltid den lilla gruppen efter, men infann
sig snart igen. Så gick det den ena dagen efter den
andra, och Albert visste den sista dagen ej stort mer
än den första, om detta sällskap.

Albert red en dag tankfull med lutat huvud.
Tillfället gjorde att han var ensam. Det större antalet av
kabylerna redo ett stycke förut, det mindre hade blivit
ett stycke efter. Han red sålunda ensam i mitten, i den
mjuka sanden, som mindre än en matta röjde hästens
hovslag. Men nu märkte han en ryttare bakom sig.
Han såg upp. Förundrad märkte han att det var den
främmande araben.

En minut sågo de bägge männen på varandra. Den
allvarsamme araben syntes vilja forska i Alberts
ansikte innan han tilltalade honom. Albert å sin sida
önskade först att veta vad som förde den stolte
mannen till honom. Han observerade honom uppmärk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free