- Project Runeberg -  Världens herre /
143

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 143 -

- Du tror att han är död? frågade araben med
synbart intresse. Har du bevis därför? Säg!

- Bevis? Nej! Men han var i samma läger, som
jag, han deltog sannolikt i samma tåg, och då endast
fem människor räddade sig ur grottan och han ej var
ibland dem, så har giaurn säkert blivit kvävd.

- Allah il Allah! mumlade araben efter dessa
Alberts yttranden, och en svår tyngd syntes hava fallit
från hans hjärta.

Albert visste nu att judinnan befann sig i arabens
sällskap. Han förutsåg emellertid att han ej skulle få
veta mera. Vad kunde väl för resten detta röra
honom? Den bortrövade judinnans bild hade ej heller
på senare tiden så mycket sysselsatt honom. Den hade
vikit för allvarsammare tankar. Och nu - huru skulle
han, som icke visste något medel att befria sig själv
ur kabylernas våld, kunna tänka på att rädda judinnan.

- Du tror således, Achmet-Bey ej vara så sträng i
den punkten? begynte araben ånyo.

- Jag förmodar det, svarade Albert, men kan dock
icke säga det bestämt. Jag har aldrig inträngt i Beyens
harem, känner icke hans kvinnor, och vet icke om
judinnor eller kristna finnas bland dem.

- Det skulle vara mig mindre kärt, om jag måste
vända om! sade araben misslynt. Bu-Maza är en
galning, han hade icke behövt skicka bort mig. Huru
kan det förorsaka förargelse för de rättrogne, att en
krigare tager till sig en judinna. Hon skall ju icke
en gång bliva min hustru.

Bu-Maza hade således bortsänt judinnans rövare,
på det hans förhållande till giaurens dotter, ej skulle
vålla de rättrogne någon förargelse. Detta förstod
Albert av dessa ord. Tillika kunde han icke utan en viss
skadeglädje tänka på, att rövaren nu var narrad, att
han förr eller senare måste vända tillbaka. Ty var
fanns väl någon Achmet-Bey?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free