- Project Runeberg -  Världens herre /
150

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 150 -

- Giaur? frågade han. Varför är jag i en hast
en giaur? Dyker det gamla grollet upp ånyo?

- Har du nånsin hört en rättrogen i dödsstunden
anropa fransmännens Dieu? frågade kabylen
hånskrattande.

Nu var det klart för Alberts ögon. Det var således
detta! Ja, även för honom själv återkom dessa ord
som han utskrikit. Han hade anropat sin egen Gud,
icke Muhamedanernas Allah.

Och vad skulle han nu göra? Ljuga ännu mera?
Han hade kunnat det. Det gavs ännu tusen sätt att
rättfärdiga honom. Han kunde säga, att han under
sitt vistande bland de otrogna använt den
klandervärda seden, att vid utomordentliga tillfällen anropa Gud
på fransmännens sätt; han kunde säga så mycket, som
skulle ingiva kabylerna tvivel.

Men han ville icke ljuga längre. Han var trött
på sin roll. Vartill gagnade det väl honom, att ännu
några dagar spela rättrogen? Achmet-Bey skulle han
ändå aldrig finna, aldrig nå det förespeglade målet Det
bedrövliga spelet, var endast några dagar förr slut och
i huvudsaken ändrade det intet.

- En bien! sade han lugnt, jag är en fransman, en
giaur, jag har narrat er, och därmed är allt gott!

Därmed vände han sig om och kastade sig på
marken. Han var trött, han ville ha vila.

Anföraren återvände till kabylerna. Albert frågade
ej ens efter att ta reda på huru de bedragne upptogo
denna underrättelse. Det var honom alldeles likgiltigt
vad man beslöt om honom. Döda honom kunde man
icke, då Bu-Maza hade givit befallning att han i varje
fall skulle föras tillbaka till honom. Och ville man
ändå göra det - nåväl, då skulle han sälja sitt liv så dyrt
som möjligt och dö i strid. Som soldat var han alltid
beredd på en sådan död.

Han stod upp och gick till en liten sjö, som befann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free