- Project Runeberg -  Världens herre /
153

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 153 -

sade mig. I denna natt skulle vi fly, och detta på hans
och hans husbondes häst

Då inträffade i dag den händelse; som först upplyste
mig om vem ni var, och i vilken belägenhet ni blivit
satt genom min faders förräderi. Mitt beslut var fattat.
I kväll blandade jag, enligt avtal med kabylen, en
sömndryck i det vatten som min rövare varje afton brukar
förtära. Han sover nu hårdare än någonsin. Sedan
tog jag min vidaste och tjockaste mantel, insvepte mig
väl i densamma, och smög mig hit, biträdd av nattens
mörker och markens ojämnhet. Nu står det i eder egen
makt att rädda er.

- Men ännu ser jag ingen möjlighet därtill,
viskade Albert, som hade hört på med största förundran
och uppmärksamhet.

- Ack, saken är ganska enkel, svarade Judith tyst.
Ni tar min fruntimmersmantel, insveper er väl och
smyger er bort på samma sätt som jag kommit hit. Tusen
steg bakom vårt tält håller kabylen med de begge
hästarna. I nattens mörker insvept i min mantel, hälst om
ni nedhukar er något, skall han ej igenkänna er. Ni
skall fly med honom och när morgonen inbryter, bliver
det er egen sak, att skilja er från er ledsagare.

- Jag tackar er, svarade ^fransmannen. Men ni?
Vad bliver det av er?

– Jag stannar här orörlig på eder plats. Vad rör
det mig, om man i morgon bittida igenkänner mig?
Man skall kanske döda mig, men vad bryr jag mig
därom? Och jag tror ej att det skall komma till det
yttersta. Kabylerna skola kanske bliva glada över att
slippa er, och min tyrann skall ej döda mig. Jag skall
följa honom längre, och möjligen få ett annat tillfälle
att fly.

- Ni är ädel, ni är högsinnad! sade Albert med
värma. Därpå tystnade han en stund. Vore jag
beväpnad kunde jag antaga ert förslag, fortfor han. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free