- Project Runeberg -  Världens herre /
156

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Samum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 156 -

gång; Den annars så glödande stjärnhimmelens ljus,
var matt, och kastade endast svaga skuggor. En
vidskeplig skulle ha trott, att världens lopp blivit rubbat,
och jorden rusade emot sin undergång.

Denna förändring hade icke kommit hastigt.
Redan under natten, då Judith lämnade Albert och han
eftertänkte sitt samtal med henne, hade han känt ett
odrägligt kvalm. Han tänkte emellertid att det var
hans inre oro som skakat honom och insomnade
slutligen, för att plågas av svåra drömmar. Då han vaknade
på morgonen, hade detta tillstånd redan inträtt, om
icke i så hög grad. Han kunde knappt andas, hans
kläder hängde fast vid kroppen, vid varje rörelse utbröt
svetten ur alla porer. Det kunde knappt vara
odrägligare i helvetet, och kabylerna själva, som nog voro
vana vid solhetta, pintes förfärligt.

Man hade ännu ej stört Albert. Kabylerna
tycktes rådslå. Albert hörde huru några av dem föreslogo
att man borde kvarstanna i palmlunden och avvakta
naturföreteelsen som kvalmen förebådade. Anföraren
tycktes likväl vara däremot. Han sade sig av
erfarenhet veta, att dylika fenomen ofta räckte hela dagen, och
han hoppades bestämt, att man kunde uppnå en stor
nordlig oas innan ovädret utbröt - ifall det kom att
utbryta. Hans mening gjorde utslaget. Man rustade
sig till uppbrott, och även Albert uppsökte sin häst.

Till en del var väl denna förfärliga hetta orsaken till,
att kabylerna knappt brydde sig om honom. De sågo
endast ibland åt honom, för att erfara vad han tog sig
till, och då alla redo, hade skaran delat sig så, att en
del red förut, och de andra efter, samt Albert emellan,
ensam, bevakad av de efterföljandes blickar.

Hans ögon flögo bort till det lilla tåget, som
vanligen slutade det stora tåget, och bland vilket även
Judith befann sig. Som vanligt räknade Albert även
nu, fyra ryttare och tre fruntimmer. Judith hade såle-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free