- Project Runeberg -  Världens herre /
160

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Samum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 160 -

hörde han en röst ropa, och igenkände att det var
arabens, Judiths rövare. Du skall begravas med mig i
öknen!

- Släpp mig, odjur! Hjälp! rädda mig! jämrade
sig Manasses dotter. Tillbaka, rövare!

Albert såg dem båda brottas. Kabylen ville draga
Judith upp till sig på sin häst. Men den unge
fransmannen såg dem endast sorn skuggor. Han var tätt
intill dem utan att de sågo honom.

Då glänste något vid hans högra hand. Det var
kabylens yagatan.

- Släpp mig, vansinnige! skrek Judith förtvivlad.
Hjälp! han dödar mig! han stryper mig!

Albert hade redan gripit yagatanen. Den blixtrade i
luften. Ett skrik, ett stönande. Kabylen sjönk tillbaka,
ännu hållande Judith med sina armar. Därpå försvann
han under sin häst.

- Det är jag, Judith! Hit till mig! ropade Albert.
Giv mig tyglarne till eder häst! Här - jag har dem!

Med vänstra handen hade han fattat tyglarne till
hästen, vid vars nacke Judith höll sig fast. Med högra
höll han ännu den blodiga yagatanen. Han sporrade
hästen framåt. Ännu tätare blevo de glödande
sandmolnen, som nedstörtade på honom. Albert tänkte på
Pompeji undergång, och hans sinnen förvirrades.

Nu syntes nära Judith en annan skugga. Albert såg
huru han sträckte sin arm efter henne. Är det
dödsängeln? Vill han ej lämna sitt rov? Judith skrek till.

- Det är den andre kabylen som ville fly med
mig! bort ifrån mig! släpp mig, usling! Du har ingen
rätt till mig!

Åter såg Albert tvenne gestalter brottas. Ånyo for
en blixt från hans hand mellan dem - ånyo sjönk en
gestalt till marken och försvann. Ett hemskt skrik
överröstade orkanens brusande.

Och nu, varthän ? Vägen är fri - men varthän ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free