Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Samum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 161 -
Albert gömde sina långa sporrar i hästens sidor. Han
ville fly, men varthän? Var rasade icke samum? Dock
här kunde han icke stanna. Han drog med sig Judiths
häst, de bägge djuren tycktes förstå, att de måste rädda
sig; instinkten drev dem. De ilade bort på samums
vingar.
Det viner, det ryter, det brusar i luften. Solen
synes icke mera. Jorden är insvept i en rödaktig, matt
skymning, som ingen blick kan genomtränga. Det är
ej mera någon luft som omgiver de flyende - det är
en rörlig, virvlande massa, en del av marken under dem
som lossnat och uppflugit.
Nu störtar Judiths häst. Albert vill draga upp
honom med tyglarne, men förgäves. Har hjälper inget
dröjsmål, inget funderande. Han fattar judinnan och
drar henne över på sin häst. Med den vänstra armen
trycker han henne intill sig, i högra handen håller han
ännu yagatanen. Och nu oupphörligt framåt!
Sandmolnen tyckes vilja trycka Albert till jorden.
Hästen pustar starkare. Snart skall den störta. Snart
skall Albert, och med honom Judith, vara förlorad.
Hon hade lindat sina armar om honom i sin dödsångest.
Albert såg hennes bleka ansikte, hennes slutna ögon,
hennes svarta fladdrande hår. Hennes yppiga bröst
vilade vid hans. Han kände hennes hjärta klappa. En
feberhetta genomilade honom. Blodet rusade mot hans
ansikte, hjärnan tycktes vilja sprängas - blå, rödaktiga,
gula sken flammade för hans ögon som blixtar. -
Hästen nedsjönk till knäna i flygsanden, men ännu
släpade han sig fram. Huru länge? Ännu en minut. Och
sedan? - och likväl klappade ett varmt, livligt hjärta
i den unge mannens bröst, och en ung, skön kvinna
vilade i hans famn. Var det döden som så hastigt
jagade blodet genom hans ådror? Var det en ritt till
graven? Var han den nattliga, spökande ryttaren som
V. H. I 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
