Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Maximilian Morrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 171 -
- Ännu en fråga! sade han därpå åt kaptenen. Ni
säger, en herre har givit er uppdrag, att skaffa
penningarne till London. Varför valde greven just er till
denna mission, som han ju helt enkelt kunnat låta utföra
genom denne herre själv? Har ni tänkt därpå?
- Ja, svarade kaptenen efter en paus. Även mig
föreföll detta uppdrag obetydligt, och jag frågade
denne herre, varför ej greven fordrade något viktigare av
mig. Då svarade han mig: Sannolikt önskar greven
det ej i sitt, utan i mitt intresse.
- Nå, och varför det? frågade kansleren, då Morrel
dröjde något.
- Han sade att Napoleonisterna tillhörde
Frankrikes framtid, och att det därför skulle ligga i mitt
intresse, att öppet sluta mig till en sak som jag redan
hemligt skänkte mina sympatier.
Kansleren stirrade dystert framför sig. Även
statsfullmäktigen nedslog sin blick. Det uppstod en pinsam
paus.
- Eder Montecristo må vara rik, ädelmodig, och
allt möjligt! sade Pasquier hånfullt. Men någon profet
är han inte. Hans spådomar har ej gått i fullbordan,
och i stället för att skaffa er ära och rykte, har eder
väns råd bragt er i fängelse.
- Ja, för tillfället! svarade kaptenen, med ett
leende. Men framtiden tillhör oss. Napoleonisterna äro i
Frankrike de enda möjliga härskarna och Louis
Napoleon själv, säger i ett av sina tal: "stora företag lyckas
aldrig första gången!" Qui vivra verra - mina herrar!
- Vi ha ej låtit kalla er för att hålla politiska
diskussioner med er! sade kansleren förargad. Sannolikt
skall ni snart få tillfälle, att fortsätta edra stormar i ett
fängelses lugn. Ni har blivit fångad vid Boulogne med
vapen i hand. Ni skall erhålla ert straff.
- Jag väntar det, sade Morrel lugnt. Det vore till
och med orätt om man lät mig gå fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
