Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Valentine Morrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" 175 -
Det var en vacker, ung fru, med ett fint uttrycksfullt
ansikte, vars aristokratiska hållning ännu mera .förhöj des
genom den svarta dräkt hon bar. Hon var något blek,
utan att likväl ha ett sjukligt utseende. Emellertid
om-svävade ändå ett lätt bekymmer hennes sköna ögoi\
och även den svarta klädseln som hon bar, kastade en
lätt skugga över denna familjs lugna lycka.
Det var Valentine, Morrels maka. Under mannens
fångenskap bodde hon ej i deras hus vid Champs
Elys-sées. Det var för tomt för henne, för tyst. Hon hade
flytt till Emanuel och Julie Herbault, med vilka hon
åtminstone kunde tala om Maximilan, och vilka delade
hennes sorg. Den svarta dräkten bar den unga älskade
makan, för att även till det yttre antyda, huru djupt hon
kände den hastiga förlusten av Maximilian. Gossen i
hennes famn, var Edmond Morrel.
- Min Gud! vilka långa tal den mannen hållit!
sade Valentine med en suck, och bortlade tidningen. Det
svindlar för mig; om man skulle tro honom, så skulle
ju alla de anklagade mista livet, allra minst! Men han
sade icke sanningen, eller huru Emanuel?
- Han är statsfullmäktig och måste tala. Han
utmålar saken med de svartaste färger, han måste till och
med överdriva, för att åtminstone ernå något. Men
allmänheten vet det förut. Var icke ängslig därför,
kära Valentine. Max är ju ej ens bland de anklagade.
- Även det förundrar mig! sade den unga frun.
Han har likväl gjort allt, som står här i angivelsen. Han
har varit en av prinsens vänner, han har medverkat till
den beväpnade landstigningen i Boulogne. Skall jag
nu anse det som ett gott eller ont tecken, att man ej
ställt honom inför pärsdomstolen.
- I varje fall för ett gott! sade Julie med tillförsikt.
Man vågar ej en gång anklaga Max.
- Men om man nu i all tysthet kvarhåller honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
