Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Valentine Morrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 186 -
uppbära skulden för den oförsonliga fiendskap som
greven bar till honom. På den tiden, då han ännu
var statsfullmäktig i Marseille, sammanstötte han för
första och enda gången med greven. Greven var då
en simpel sjöman och färdig att gifta sig med en dam,
som sedan blev förmäld med general de Morcerf,
densamma som tog livet av sig kort före katastrofen i vår
familj. Greven - han hette då Edmond Dantés -
var angiven såsom medlem av en bonapartisk komplott.
Kejsaren var då på Elba. Man förberedde hans
återkomst till Frankrike. Edmond Dantés var oskyldig.
Han var endast överbringare av ett brev, vars
innehåll han ej kände. Olyckligtvis var brevet adresserat
till min farfar Noirtier, som var en gammal anhängare
till Napoleon, då min fader slutit sig till Bourbonernas
parti. Min far fruktade att bliva komprometterad, om
detta brev blev bekant. Han var rädd att det kunde
lägga hinder i vägen för hans framtid, och han lät
därför sin ärelystnad förleda sig att för evigt begrava den
unge Dantés i slottet Ifs fängelsevalv. Härav
kommer sig grevens hat till min far sedan han, efter lång
fångenskap, lyckades fly ur fängelset, och samlat -
jag vet ej varifrån - oerhörda rikedomar.
- Nu förstår jag! sade Frank-Carré. Greven är
således omåttligt rik?
- Efter vad jag hört av min man, måste han
verkligen vara det. Han är en av de rikaste på jorden.
- Märkvärdigt att man hör så litet av honom! sade
fullmäktigen. Var bor han nu? Väl ej i Frankrike?
Då grevens namn blivit nämnt i sammanhang med
Morrels deltagande i Boulogner-affären, skulle, för en
var, denna Fråga klingat förrädisk; men den unga frun,
var allt för oerfaren i dylika ting och för mycket rörd
av sina bedrövliga minnen, för att fästa sig därvid.
- Jag vet det icke, svarade hon lika oskyldigt
som förut. Om jag visste det, så skulle jag vända mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
