- Project Runeberg -  Världens herre /
200

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. I Palais Royal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 200 -

kan det! svarade spanjoren något retad. Jag har i dag
förlorat de penningar, som skulle räcka till denna
månadens slut. Hemma har jag ännu fyra tusen francs.
Dessa skola räcka till, för mitt uppehåll i Paris. Jag
vill icke ännu en gång gå till min bankir. För övrigt
har jag redan depenserat mera penningar i Paris, än jag
ville. Jag skulle för er skull gå ifrån min föresats, och
ännu en gång taga ut penningar. Och jag tillstår öppet
att det bleve mig motbjudande.

- Gott! Jag vill icke mera be er därom. Vi äro
skilda. God natt, don Lotario!

Men den avböjande ton, i vilken Loupert sade detta,
förfelade denna gång sin verkan; likasåväl som de par
steg, han gjorde, för att avlägsna sig. Don Lotarios
stolthet vaknade.

- Herr baron, ropade han, om ni fördenskull vill
sluta bekantskapen med mig, så skall det endast bliva
mig kärt; och det gläder mig att hava fått lära känna
eder från den sidan. Bon soir! -

Loupert syntes vilja svara något. Men då spanjoren
genast fortsatte sin väg, så gjorde även han några steg
i motsatt riktning. Därpå stannade han.

- Fördömt! mumlade han för sig själv. Jag äger
icke ett öre. Jag kunde väl kväsa denne näsvise
spanjor, men därtill bliver alltid tillfälle. Men å la bonheur!
Jag måste våga det. En gång skall det ändå ske. Och
jag behöver nu pengar, mycket pengar. Endast hon
kan skaffa mig dem.

Han gick beslutsamt gatan framåt vid högra
Seinestranden, och stannade slutligen på Boulevard d*Italien.
Han såg upp åt fönstren till ett vackert hus. De voro
ännu upplysta. Det måste vara sällskap där.

Loupert gick långsamt fram och åter på Boulevarden,
emellanåt blickande uppåt dessa fönster. Han såg några
vagnar köra bort och sedan rulla fram över Boulevar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free