- Project Runeberg -  Världens herre /
206

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 206 -

ken damen uttalade dessa ord. Han hade aldrig förut
hört en kvinna tala så.

- Och ni har kommit hit för att ostörd få överlämna
er åt dessa mörka natt-tankar?

- Kanhända, svarade hon. Men det är en stor
brist här på jorden, att man icke en gång ostörd kan
få tänka.

- Om detta skall vara en förebråelse mot mig, så
tager jag lugnt emot den, sade Lotario. Jag räknar det
till och med som en förtjänst, att ’hava slitit en ung
och vacker dam ur dessa bedrövliga tankar.

- I sådant fall måste jag tacka er? Nå väl, må så
vara, svarade den obekanta. För övrigt voro mina
tankar icke så sorgliga. Det var mera filosofiska
betraktelser. Jag tänkte mig huru i detta ögonblick kanske en
människokropp låg stum och kall därnere och långsamt
rullade bort. Jag föreställde mig huru litet man skulle
bekymra sig om detta lik, huru man skulle anställa
några efterforskningar, och slutligen nedmylla det i
jorden, utan att någon sörjde efter det. En månad senare
skulle ingen vetat att samma varelse funnits till i
världen. När man först en gång väl ligger därnere, då
måste man befinna sig väl. Hela Seinen trycker ej så tungt,
som ett sjukt oroligt hjärta.

- Tänkte ni verkligen därpå? sade Lotario
förvirrad och orolig.

- Ja, varför icke? svarade damen nästan
skämtande. Sådana tankar hava väl aldrig förekommit er?

- Blott en gång, men ej i en så gräslig gestalt, sade
don Lotario. Det var när min fästmö övergav mig.

- Således har ni en gång blivit övergiven av en
fästmö? sade damen, och hennes röst klingade högst
egendomligt, nästan triumferande. Det händer då
sällan, icke här i Paris, men i allmänhet. Vanligen är
det männen som övergiva sina fästmör. Vi stackars
kvinnor få vara glada, om vi få behålla en man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free