- Project Runeberg -  Världens herre /
215

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 215 -

seende. Hans hållning var tämligen lätt och otvungen,
åtminstone ej besvärad.

- Jag ber, sätt er min herre, sade baronessan. Ni
kommer i ett ärende som väcker mitt intresse, fastän
jag ej vet vilka viktiga upplysningar ni i detta avseende
har att lämna mig.

- Varför denna omständighet, fru moder? avbröt
henne den unge mannen. Jag kommer själv emedan
jag naturligtvis alltid kan lämna de viktigaste
upplysningarna. Jag är Andrea Cavalcanti, som en gång var
nära den lyckan, att bliva er svärson, men som nu som
eder son, står eder ännu närmare.

Redan vid de första orden, som han talade, då hon
förnam klangen av hans råa och oangenäma rost, sjönk
madam Danglars ned på en stol. Nu tryckte hon
näsduken till sina ögon. Hon var till hälften vanmäktig.
Detta möte hade hon icke väntat!

- Ni synes vara överraskad, fru mamma? fortfor
Loupert. Jag hoppas det ej ar någon obehaglig
överraskning. Men om ni vill göra mig till viljes - och
som edert barn har jag väl’anspråk därpå - så lämna
all onödig sentimentalitet. Ni har ju en gång, vid
domstolen, fallit i vanmakt! och öppet talat - det var en
dumhet som kunnat komprometterat er. Här i er budoir
betyder det mindre. Men det är mig personligen
oangenämt.

- O, min Gud! suckade den olyckliga frun, ännu
alltjämt kämpande med vanmakten.

- Jag ber er, madam, sade Loupert enträget och
nästan tillbedjande, var en smula lugnare och låt oss
tala förnuftigt och tystare. Väggarna hava sannolikt
öron även hos er, och jag för min del vill icke anförtro
min hemlighet åt främmande. Har ni då ingen smula
kärlek för edert barn som ensamt ej övergivit eder,
under det alla andra lämnat eder?

Dessa sista ord voro uttalade i en så konstlad sen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free