- Project Runeberg -  Världens herre /
217

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-^ 217 -

att döda honom - som då ännu icke blivit min fader.
Han reste därför till Paris och erfor, att Villefort
uppehöll sig i Auteuil, en mil från Paris, och ofta besökte
ett litet hus, i vilket bodde en ung dam. Denna var ni,
fru mamma! Herr de Villefort brukade även ofta gå
ner i trädgården och promenera där en halv timme.
På denna omständighet byggde Bertuccio sin
hämde-plan. En natt kom herr de Villefort ner i trädgården
och bar ett litet skrin under armen. Bertuccio
inväntade honom där. Han såg, huru Villefort nedgrävde
skrinet, och gav honom sedan ett knivstyng. Herr
statsfullmäktigen sjönk som död till marken och
Bertuccio, som naturligtvis trodde, att skrinet innehöll
skatter, uppgrävde det och avlägsnade sig med detsamma.
Denna omständighet har jag att tacka för mitt liv, fru
mor!

Sonen gjorde här en liten paus av känslofullhet och
förde näsduken till ögonen. Madam Danglars satt stum,
orörlig, blek som en staty. Hon hade ej förut kännt
denna hemlighet.

- Då Bertuccio öppnade skrinet, fortfor Loupert,
fick han se att det ej innehöll någon skatt, utan ett
barn. Han blev något förlägen däröver, men
undersökte det, och då det syntes honom ännu ha liv, så
blåste han luft i det och frotterade det så länge, tills
det började att skrika. Sedan bar han det till ett
hittebarnshus. Barnet var naturligtvis jag själv. Därpå
återvände Bertuccio till Korsika, omtalade händelsen för sin
syster och hon gjorde sig i ordning om några månader
och reste till Paris, reklamerade mig med de
kännetecknen som Bertuccio hade behållit kvar, och förde mig till
Korsika, där man gav mig namnet Benedetto.

Jag hade nu kunnat bliva en ordentlig och förnuftig
människa, som en gång skulle hava gjort sina
föräldrar glädje, örn jag återfunnit dem. Bertuccio och hans
syster läto åtminstone ingenting felas för att uppfostra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free