- Project Runeberg -  Världens herre /
223

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 223 -

valde tiden så väl, att tjänstemännen trängde anda in i
vår salong, måste genombryta det församlade sällskapet,
for att uppsöka er. Greven är ni ingen tack skyldig,
sannerligen icke! Vad han gjorde f Or er, det gjorde
han för att tillfredsställa sin hämnd och göra er till
verktyg därför. Han visste även att ni dödat denne
Cade-rousse, jag betvivlar det icke!

- Förbannelse och död! ropade Loupert, som blev
synbart överraskad av dessa underrättelser. Om det
vore sant! Jag har icke ännu tänkt därpå! Men vad
tusan hade då greven emot er man och mot min far?

- Jag har sedermera fått veta det endast ryktesvis,
och måste för mig själv sammanfoga huvudsakerna,
svarade madam Danglars med samma ljudlösa röst.
Villefort hade en gång, på angivelse av min man,
skickat greven i fängelse, där nere i Marseille, då greven
endast var en simpel sjöman och Danglars ungefär
detsamma, vilket varit bäst att han alltid hade förblivit!

- Det var således hat mot Danglars, hat mot herr
de Villefort, min far, som förmådde greven -

- Att först göra en galärslav till prins och sedan en
prins till förbrytare, slutade madam Danglars meningen,
knappt hörbar. Min mans blindhet och den
penningförlägenhet varuti han då redan befann sig och ur
vilken han ville rädda sig med en förmögenhet, gynnade
grevens plan. Annars hade det kanske ej kommit
därhän!

- Men jag tror ändå att jag tämligen väl spelade
prins, fru mor! sade Loupert med stor självbelåtenhet.

Något liknande ett smärtsamt, men tillika
obeskriv-ligen föraktligt leende krusade baronessans läppar.

- Denne Montecristo - död och förbannelse! -
ansåg jag som min gode vän! sade baronen, ånyo
upptagande sin förra tankegång. Men om saken förhåller
sig så, då har jag ett ord otalt med honom. Det är
sant, han har gjort mig till prins - men rackaren må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free