- Project Runeberg -  Världens herre /
227

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 227 -

pert dystert och inbunden. Sedan gick han igenom den
mörka budoiren, trevande efter dörren, öppnade den
och gick ut.

I rummet bredvid satt kammarjungfrun och sov.
Loupert var förvånad däröver, att hon verkligen sov, att
hon ej hade försökt att lyssna. Men han visste ej att
dörrar och väggar i pariserdamernas budoirer äro
inrättade så, att allt lyssnande är omöjligt. Kanske
kammarjungfrun nog hade försökt att lyssna, och därunder
insomnat.

Nu spratt hon upp och tog ett ljus, för att följa den
främmande herrn.

.- Det förundrar er väl att madam Danglars tar
emot besök så sent? frågade Loupert henne.

Kammarjungfrun var förvånad över en så ovanlig
fråga, och svarade förlägen: Ja.

- Nåväl, ni bör icke förmena er härskarinna att hava
bekantskaper? sade Loupert, hälvten fräckt, hälvten
hånande. Gå ni nu till henne. Ljuset är slocknat.

Kammarjungfrun skakade huvudet. Under tiden
mönstrade Loupert med hastig och övad blick de olika
rummen och dörrarna. Slutligen trädde han ut på
gatan.

Han gick länge och med hastiga1 steg av och an.
Slutligen vände han alla sina tankar åt greven av
Montecristo. Han överlade med sig själv, om allt, och kom
slutligen till den fulla övertygelsen att baronessan sagt
sanning, att han endast varit ett verktyg åt greven.
Besynnerligt nog uppfyllde detta honom med oändlig
harm. Han besinnade ej att han förut varit en rövare,
mördare, en galärslav - han tänkte endast på vad han
kunde hava varit, om greven icke förrått honom. Som
varje annan brottsling, kastade han all skulden från sig
och på greven. Han ville uppsöka greven, demaskera
honom och döda honom.

Med denna föresats blev han ånyo lugn. Dessutom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free