- Project Runeberg -  Världens herre /
228

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Therese

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade han femtiotusen francs på fickan; femtiotusen
skulle han ytterligare ha med första. Det var nog till
en början. Han gick hem.

Kammarjungfrun som förundrad återvänt till sitt rum,
väntade att madam Danglars skulle kalla eller ringa på
henne. Men hon väntade förgäves. Efter en kvart
knackade hon sakta på dörren till budoiren. Ingen
svarade. Slutligen vågade hon tyst inträda.

Budoiren var mörk, kammarjungfrun måste hämta
ett ljus. Madam Danglars låg på golvet dödsblek,
orörlig, utan tecken till liv. Förskräckt använde hon alla
medel som voro till hands för att väcka henne ur sin
djupa vanmakt.

– Är han borta? ropade baronessan, då hon uppslog
ögonen, och hennes blickar irrade igenom rummet.

– Menar ni herrn? Ja, han är borta! svarade jungfrun.

– Baronessan reste sig och stödd på kammarjungfruns
arm stapplade hon in i sitt sovrum.

– Lämna mig allena! sade hon därpå med låg röst.
Jag behöver vara ensam. Och säg för ingen, att denna
människa varit hos mig. Han – han – medförde
underrättelser från min man.

Kammarjungfrun gick. Baronessan reglade dörren
efter henne. Därpå skyndade hon till ett skåp, öppnade
det, grep med ängslig brådska en liten flaska och
förde den till munnen.

– Icke ännu! suckade hon kvalfullt. Kanske – han dör!

Hennes knä sviktade, hon föll ned. Flaskan föll ur
handen och det dödande innehållet rann ut på mattan.
En stund jämrade sig baronessan smärtsamt, slutligen
blev hon tyst. Först när det följande morgon blev dager,
uppsteg hon, blek som ett lik, och lade sig på sängen
– en moder, som återfunnit sin son!

Slut på första delen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free