- Project Runeberg -  Världens herre /
234

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Branden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Gör mig först edra andra förslag, sade han därpå.
Jag vill höra dem och sedan överlägga.

– Gott. Det andra rör en hemlig flykt. Den skall
med litet besvär snart låta sig göra. Men ni måste då
naturligtvis med hustru och barn lämna Frankrike, och
leva så länge utrikes, tills man giver en allmän amnesti,
eller tills den närvarande regeringen ej längre är vid
styret.

Morrels ansikte blev icke mycket lugnare. Han gick
oupphörligt igenom det lilla rummet.

– Och det tredje förslaget? frågade han vidare.
Kanske är detta det bästa.

– Jag tror knappast, svarade främlingen. Ni har
icke fått edert avsked. Ni hör ännu till armén, om det
därför lyckades mig, att låta ställa er för en domstol, så
skulle detta vara en krigsrätt. Ni har blivit tagen med
vapen i hand, om jag ej missminner mig. Lagen
känner ni själv. Man skulle döma er antingen till döden
eller tjugo års fästning.

– Det är sant! sade Morrel som nu stod stilla och
betraktade främlingen frågande och dystert.

Därpå fortsatte han sin vandring. Men han hade
blivit mycket orolig och upprörd.

– Som jag sagt, tillhör det er att välja, fortsatte
främlingen. Antingen nämner ni namnen – och detta
är det enklaste och lättaste sättet – eller lämnar ni
Frankrike, eller avvaktar ni domstolens utslag.

Morrel hade nu tvungit sig till att vara lugn. Han
satte sig på sängen mitt emot främlingen.

– Min herre, sade han, jag finner, att jag ej har
noga överlagt allt med mig själv. Jag tror att man
skulle döma mig till några års fästning om man ställde
mig för domstol. Men ni har rätt. En militär domstol
kunde lätt döma mig till döden. Men det må dock gå
hur det vill – namnen uppger jag icke. Jag har lovat
mig själv, att icke i något fall göra det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free