- Project Runeberg -  Världens herre /
235

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Branden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Men ni skulle kanske vara nöjd om jag
meddelade dem? frågade främlingen. Det fanns då intet
vidare skäl att kvarhålla er i häktet.

– Det vore det lättaste medlet, sade Morrel. Men
det innehåller ändå alltid en bekännelse, och i intet fall
önskade jag att en sådan utginge ifrån mig. Jag önskar
blott rättvisa, ej nåd och mildhet.

– Ni handlar precis som jag skulle handlat, sade
främlingen. Men då återstår eder endast ett medel:
att lämna Frankrike med er familj. Ty vi våga icke
låta saken bero på utslaget av en krigsrätt.

– Även det är hårt! sade Morrel, sedan han en
minut stirrat dystert framför sig. Att lämna Paris och
Frankrike för alltid – skilja mig från Julie och
Emanuel! Visserligen återstår oss ön Montecristo och
vistandet i hela den övriga världen. Men för fransmän
finnes det blott ett fädernesland och en vacker stad:
Frankrike och Paris. Jag har funnit detta under mitt korta
uppehåll i London.

– Skulle ni måhända vara missbelåten med att bo
hos greven av Montecristo? frågade främlingen.

– Det vore en annan sak! utbrast Morrel
överraskad. Var bor greven nu, var vistas han? Skulle
han ta emot mig?

– Jag kan ej säga er vidare, än att han vistas långt
bort, mycket långt borta och att ett stort hav skiljer
honom från er, svarade herrn. Detta var dock endast
ett förslag av mig. Man måste söka att undangömma
er så länge, tills grevens svar hunnit anlända. Jag har
för honom påpekat denna omständighet.

– Huru lycklig är icke ni, som står i förbindelse med
greven! sade Morrel suckande. Ja, hos greven ville jag
gärna bo, och jag är övertygad att även Valentine skulle
vara lycklig vid att få återse Haydée!

Den främmande tycktes vilja svara något, men
nyckeln gnisslade i dörrlåset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free