- Project Runeberg -  Världens herre /
241

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Branden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 241 -

raskad. Hörde ni icke rösten? icke skrik? Vad
betyder det?

Nästan samtidigt hade även de andra uppsprungit
bestörta. Man hörde verkligen ett dovt larm ur vilket
emellanåt vissa gälla röster framklingade. Tillika
fylldes rummet av ett starkt rödaktigt sken.
Statsfullmäktigen skyndade mot dörren. I samma ögonblick blev
densamma öppnad, och samma mörkröda sken
inträngde skarpare.

Rädda er, herr fullmäktig! skrek fångvaktaren med
ängslig röst. Det brinner i den främre flygeln.

Frank-Carré for tillsammans. Men han var en man,
vars personliga mod icke blivit brutet av de krypande
intriger som tillhörde hans ämbete. Han fattade
fångvaktaren och kvarhöll honom.

- Var lugn, min vän, sade han. Elden skall bliva
släckt. Jag känner ej alldeles lokaliteterna i detta hus.
Vilka utgångar leda till gatan Visa oss dem och glöm
icke er plikt, öppna icke fängelserna förr, än den
beväpnade bevakningen hinner komma hit i tillräckligt
antal.

- Det finnes blott en utgång ur denna flygeln,
svarade vakten, darrande i alla lemmar. Den för över
trappan fram till flygeln som brinner. Och även
trappan brinner redan eller skall snart brinna.

.- Det skall icke bliva så farligt, sade fullmäktigen.
Kom ni, följ med. Vi skola väl slippa ut.

Dessa ord riktades åt främlingen. Under tiden
tilltog eldskenet med en förfärlig hastighet. Man hörde
lågorna spraka. Man hörde fångarnas förtvivlade skrik.
Morrel bleknade.

- Och skall jag stanna kvar här för att bliva levande
stekt, herr fullmäktig? frågade han hastigt och bittert.

- Min Gud, faran är ej så stor, och jag kan icke
göra mera, än att intala förnuft i folket. De förlora vid
V. H. I 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free