- Project Runeberg -  Världens herre /
247

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Branden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 247 -

lade fången tyst. Maximilian Morrel skyndade till
fönstret.

- Hit, mina vänner! skrek han. Herr
statsfullmäktigen är här! Hjälp! Ack, en käck corps! Nu sätta de
över kanalen Där hava de sina stegar och tåg! Hit,
kamrater

Men med Morrels stämma blandade sig hjälpropen
ifrån alla de andra cellernas fönster längs kanalen. Man
hörde skriken klinga hemskt i natten.

- Himmelens Gud! skrek Morrel, som ännu stod
kvar vid fönstret. Det tyckes brinna i nedra våningen.
Det ryker ur fönstren. Öm folket icke skyndar, så äro
vi förlorade. Och det skall ta tid, att fila av
järnstängerna. Och tre våningar högt - så långt räcka ej några
stegar. Gud förbarme sig över oss!

Då han såg sig om, stod fången bakom honom. Hans
ögon gnistrade. Hans bleka ansikte som på år och dag
ej känt någon annan luft än fängelsets, hade av den
flämtande hettan rodnat och antagit ett vilt beslutsamt
uttryck. Han fattade med handen i en av
järnstängerna.

- Vad denna beträffar, sade han, så är det en
småsak. Jag har gjort vad jag kunnat.

Och med ett vilt skratt ruskade han i stången som
genast brast ifrån.

- Nu är det plats, genom en sådan öppning
kommer man nog ut! sade han och behöll järnstången i
handen. Vi äro ju alla smala. Naturligtvis skola
herrarna lämna mig företrädet.

Frank-Carré såg dystert på fången men vågade
icke motsäga honom. Han visste mycket väl, att lagens
och disciplinens band nu var något murket, och att
varje människa i en dylik belägenhet skulle vågat allt, för
att rädda livet. Även Morrel och främlingen tego.

Kaptenen hade för övrigt haft rätt. Man såg
rökmolnen stiga upp utanför, vilka tycktes komma från andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free