- Project Runeberg -  Världens herre /
253

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Flyktingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 253 -

skåpet. Don Lotario såg endast att han hade en fin rock
och hatt; hans övriga klädsel syntes tarvlig och även
det stripiga skägget hade ej något inbjudande.

- Men ni hade ju under tiden kunnat finna en plats
i någon källare eller på något värdshus, sade han.

Visserligen, och jag hade gjort det, om jag ägt en
sou på fickan, svarade främlingen.

- Ja, då är valet svårt, sade Lotario skrattande.
Nåväl, ni skall ej hava missräknat er på mig. Jag har
verkligen ett medlidsamt hjärta, jag tror det
åtminstone. Gå före mig till Palais Luxembourg.

Främlingen såg sig tillbaka, tycktes orientera sig och
gick framåt. Spanjoren betraktade honom
uppmärksamt. Han var av stor kraftig figur. Rocken satt något
trång över axlarna, så mycket mer, som han hade
alldeles knäppt honom. Hans gång var ful, trög och tung,
liksom hos en trägen arbetare. Emellertid visste Lotario
att han ej hade att göra med någon sprätt, och han var
icke den som tog tillbaka ett en gång givet löfte.

Ni kommer från en trakt där ett hus tyckes brinna,
sade han nu. Var det en stor brand?

- Det är ett fängelse som brinner! sade främlingen
lugnt. Jag har även uppehållit mig där, galet nog.

- Ett fängelse! sade Lotario full av deltagande. Min
Gud, det måste vara rysligt. Om man ej hinner att
öppna cellerna, så måste ju fångarna kvävas eller bliva
in-nebrända? Hörde ni något talas därom?

- Jag tyckte man talade om att ett halvt dussin
fångar blivit innebrända, svarade mannen lugnt. Det
kan ju ej hjälpas. De flesta av dem, som sitter där,
äro ändå mogna för galgen eller guillotinen. Om de
dö ett par dagar förr, eller på ett annat sätt, det bliver
ändå detsamma. De skreko för övrigt, förfärligt nog.

- Ni tycks ej vara så medlidsam, som jag, sade
spanjoren klandrande. Nu äro vi hemma.

Främlingen såg upp och kastade en flyktig blick på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free