- Project Runeberg -  Världens herre /
278

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Femtiotusen francs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 278 –

tario som om han hade satt sig ned. Allt har sin
riktighet, jag förnekar det icke. Men det går många
gånger annorlunda, än man förmodat och väntat. Jag
skulle tro att man just icke kunde komma särdeles långt
med dessa femtio tusen francs! de hava ej heller räckt
över en vecka. Vad är det för en struntsumma! Jo,
en vacker summa för en hantverkare, en krämare, en
summa varmed mången människa, mången familj
kunde göras lyckliga. Men vad är väl femtio tusen francs
för en baron, för enda sonen till baronessan Danglars!
Jag skulle behöva ändå mera, fru mor, om jag hade
den äran, att bära ert namn. Två vackra vagnar, ett
halvt dussin hästar, en svärm tjänare, ett fint hotell,
goda vänner, som spela både högt och även skickligt
- det kostar pengar, helst då man vill leva på det
sättet, ej endast fyra veckor, utan hela livet igenom. Jag
har därför skrivit till er och förnyat min begäran om
ett understöd. Men ni har ej svarat mig. Jag måste
därför tro att ni förlorat min adress. Därför kom jag
själv. Jag vill uppfriska ert minne, fru mor.

- Ni fordrar således penningar? frågade madam
Danglars, och Lotario Jhtörde hennes röst darra, ehuru
den var fast och klar.

- Ja, i sanning, är detta förhållandet! svarade
Loupert. Jag behöver penningar, minst femtio tusen
francs. Jag skall bliva klokare, jag skall spara på dem.
Men för ögonblicket måste jag ha dem. Jag är i största
förlägenhet. Ni vill väl icke att ert stackars barn skall
lida nöd.

- Förfall inte i en ton, som klingar löjligt i er mun,
sade baronessan. Den första gången ni var hos mig,
var jag för djupt rörd av den olycka som försynen
sände mig, genom att skicka mig en sådan son som ni,
att jag kunde som sig borde besvara er. I dag är jag
icke mindre olycklig, men jag har mera fattning. Min
herre, det är möjligt att jag burit er under mitt hjärta»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free