- Project Runeberg -  Världens herre /
282

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Femtiotusen francs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 282 -

- Femtio tusen francs, sade jag er! skrek Loupert
med vild och hes röst. Jag måste ha dem, madame!

- Nej, döda mig, eländige. Men jag ger dig dem
icke. Jag vill ej ha någon del i dina brott!

- Nåväl, förbannelse över dig! skrek Loupert
skärande tänderna.

Hans högra hand rörde sig. Baronessan föll med ett
svagt skrik. Loupert betraktade henne ett ögonblick.
Därpå gick han till byrån som befann sig i budoiren.

Det skulle synas besynnerligt, att Lotario icke
skyndade den olyckliga frun till hjälp. Men han stod stel
och förlamad. Hela detta uppträde, denna häftiga
träta, avslöjandet av en fruktansvärd hemlighet, hade
fullkomligt dövat honom. Den unge mannen hade ej haft
någon aning om, att i en sådan dams budoir, kunde
äga rum ett sådant uppträde. Han anade ej heller att
Loupert skulle driva sin brottslighet ända därhän att
begå ett mord, och till och med då madame
Danglars hade fallit, ville han ej tro att det var sant, eller
ens anade det. Han var fullkomligt bedövad. Han
såg utan att veta, och övertänka, vad han såg.

Emellertid hade Loupert öppnat byrån och
genomsökte den med en hast som för varje ögonblick blev
ängsligare. Han tycktes icke finna vad han sökte. Men
sedan gav han ett svagt men dock belåtet utrop.

- Här är pengar! sade han, framdragande en bunt
banknotor. Vid pass tjugo tusen francs. Satan! om
hon icke hade mera! Det andra är statspapper, –
skall jag ta dem? I morgon kunde jag kanske sälja
dem, om jag ej är upptäckt. I övermorgon måste jag fly.
Jag måste bort från Paris. Förbannat, det var inte bra!
Jag tror, att jag begått en dumhet. Men att gräma mig
så! Här finns inte mera pengar. I morgon - jag tror
knappast att jag är säker i morgon. Kammarjungfrun
känner visst mitt namn. Fördömt––att för tjugo
tusen francs, behöva lämna Paris! Jag var en narr!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free