- Project Runeberg -  Världens herre /
284

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Femtiotusen francs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 284 -

ren - och först sedan kammarjungfrun avlagt sin
berättelse, lät man honom gå.

Don Lotario raglade ur huset. Ensam kunde han nu
icke vara. Hans blod var i uppror. Han måste tala och
meddela sig med någon, överallt tyckte han sig se
baronessans kalla, stela ansikte. Henne, med vilken
han en kvart förut talat, som suttit bredvid honom och
uppmuntrat honom, och lovat att i morgon begynna
sina bemödanden hos Thérese, hon var nu ett lik,
aldrig skulle han höra ett ord mera från hennes mun,
aldrig återse henne mera. Förfärligt!

Med osäkra steg gick han boulevarden framåt. Där
bullrade och väsnades det glada pariserfolket.
Lyktorna flämtade, vagnarna rullade förbi. Och där inne i
den vänliga budoiren låg ett lik, en mor, mördad av
sin egen son! - Var detta det liv, som Lotario skulle
lära känna, världskännedomen, som han skulle förvärva
sig? O, den var fruktansvärd, den sammansnörde
hjärtat i hans bröst! Huru lycklig hade han icke varit på
sin hacienda!

Dön Lotario hade nästan utan att han visste det gått
till abbé Laguidais boning. Men enligt betjäntens
uppgift hade abbéen för en stund sedan begivit sig till ett
sällskap där han var inbjuden. Lotario måste gå vidare.
Han kom förbi huset där Thérese bodde. Han tyckte
sig se det upplyst. Men skulle han vara den förste,
som lämnade henne underrättelsen, att hennes enda vän
blivit mördad? Omöjligt! Av den unga flickans
retlighet och nervsvaghet, måste han frukta, att då bliva
upphovet och vittne till en scen av samma beskaffenhet,
som den, vid hans första besök hos henne. Och det
kunde han ej.

Just som han långsamt gick förbi porten till huset,
utkommo två karlar, vilka till följd av den kyliga luften
insvept sig väl i sina kappor. De gingo tämligen
långsamt och gåvo ej akt på att don Lotario - för övrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free