- Project Runeberg -  Världens herre /
305

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 305 -

nyfikenhet, sin rädsla och följde med så fort det stod i
hans makt. För övrigt gick Wolfram ej långt.

Framfor en naturlig grotta, bildad av klipporna och
vilkens ingång till en del undanskymdes av buskar,
stannade han. På marken låg en mängd fjädrar, kvarlevor
av dödade fåglar, och en hög av äggskal.

- Denna grotta är min boning, sade Wolfram. Är
den icke ett passande residens för min käresta?

- För min del skulle jag föredraga det sämsta
blockhus i Deseret, sade Wipky. Nåväl, visa oss din
kärestal

- Grip! Grip! Kom! ropade ynglingen och lät ett
eget visslande ljud med tungan, åtfölja varje utrop.

Det ruskade inne i grottan och ett ögonblick därpå
kom en väldig fågel, hälvten hoppande, hälvten
flygande, över buskarna fram emot Wolfram med ett hest
kraxande. Men då han märkte de bägge främlingarna,
studsade han, utbredde sina vingar, kraxade ännu
hemskare och flög åstad mot Wipky, som förskräckt sprang
tillbaka, " ’; ^j^lJil

- Ack du harfot! sade Wolfram med ett gapskratt.
Ser du då inte, att han är fastkedjad!

Det oaktat, höll doktorn för rådligast att sätta sin
magra person i säkerhet. Han drog sig tillbaka hastigt
och så långt att han var nära att störta utför klippan
ner i sjön. Först där stannade han, för att betrakta den
förfärliga, som satt så stor skräck i honom.

Det var en ung kondor, ännu ej alldeles fullvuxen,
men redan i fulla utvecklingen av sin styrka. Han
tycktes redan vara tio fot emellan vingspetsarna. Han var
icke vacker, liksom alla dessa djur, men imponerande i
sin oerhörda kraft och storlek. Om den ena foten var
fästad en stark kedja som med en ring satt fast i berget.
Oaktat denna kedja, hoppade och flög han som om
han endast haft en liten bomullstråd att lyfta på, och
V. H. I 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free