- Project Runeberg -  Världens herre /
309

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 309 -

är mig likgiltigt, till och med kärt. Jag har nog av
edert gyckel. Bedrag er själva och andra men icke mig!
Hans läppar slöto sig hånfullt sedan han upphört att
tala. Först efter några minuter återtog han sin
allvarsamma och stränga uppsyn.

- Var det sanning eller lögn, som han sade om
Amelie? suckade han. Det må bliva därvid! med henne
måste jag komma på det klara. Genom min skuld är
hon här. Om jag ännu skulle ha en smula medlidande
för någon människa, så vore det väl för henne. Hon
skall trösta sig om jag övergiver henne. Men jag skall
åtminstone fråga henne om jag kan hjälpa henne!

Han såg efter solen. Den stod ännu tämligen högt
över bergen. Det var sent på eftermiddagen.

Fågeln hade slagit sig ned och betraktade med sina
stora skarpa ögon rörelserna hos sin herre, som nu gick
fram till honom. Då Wolfram gick in i hålan och
återvände med ett remtyg av egen form, reste fågeln sina
fjädrar, blåste upp sig, kröp tillsammans och visade alla
tecken till fruktan och oro.

- Åh, gör dig bara inte till, Grip! sade Wolfram
med ett muntert och triumferande skratt och skakade
remtyget i handen. Ja, jag tror dig nog. Din stolta
nacke är inte van därvid. Men det skadar inte! Du
måste ändå däran! Kom hit, darra inte som en tjuv,
vilken skall ha spö!

Om någon hade bevittnat denna scen, skulle han
säkert undrat, vad denna Wolframs början skulle leda
till för resultat. Med vänstra handen fattade han tag
i fågelns hals med sådan kraft att djuret bävade
tillsammans och knappt kunde röra sig. Därpå intryckte
han en skarp järnhake i det ena näbbhålet och sedan
en dylik i det andra. Kondoren strävade nu så
våldsamt emot, att Wolfram måste använda hela sin styrka
för att hålla honom kvar. Bägge hakarne voro förenade
med en kort stålkedja som sammanhöll dem under få-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free