- Project Runeberg -  Världens herre /
311

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 311 -

dän dragningen av vänstra tygeln intryckte haken
djupare i vänstra näbbhålet.

- Till höger nu! ropade Wolfram triumferande -
och kondoren vände sig åt höger, men fortfor att sväva
endast några fot över marken, samt gjorde obetydligt
bruk av sina vingar.

- Högre! högre skrek Wolfram. Om jag bara visste
ett medel att få honom i höjden. Högre! Denna gång
tycktes djuret villfara hans önskan av egen drift. Det
svävade högre. Tillika tycktes det förstå, att det i dag
hade ett större spelrum. Wolfram hade i dag för
första gången ökat kedjan med tåget - och hastigt bär
det med ett par väldiga vingslag upp i luften.

En häftig ryckning, ett brakande, en avslitning -
tåget hade gått sönder. Wolfram utstötte ett skrik,
som gav tillkänna förskräckelsen, såväl som
överraskning. Han hade vid ryckningen förlorat jämn vikten.
Fågeln tycktes själv ännu överraskad, då inget hinder
mera var i vägen, för hans fria rörelser. Han gjorde
inget nytt slag, utan höll sig med utbredda vingar kvar
uppe i luften, vid pass trettio fot över marken.

Wolfram insåg ögonblickets hela fara. Men det var
för sent att hugga sig fast, han hade släppt handtaget.
Han gled ned från fågelns rygg, och fattade med en
själsnärvaro, som endast vid sådana tillfällen står i
människans förmåga, istället tag i järnkedjan.

Häftigheten av detta fall, den svåra tyngd, som nu
vilade på fågelns ena fot, tvang kondoren att sänka sig.
Långsamt svävade han nedför.

Men strax, liksom han påminde sig att det var
frågan om hans frihet, att detta var det enda tillfället för
honom att rädda sig från sitt slaveri, gjorde han ett nytt
försök, att svänga sig upp igen. Huru oerhört stor
måste icke denna fågels styrka vara, då han förmådde att
hålla sig uppe i luften, bärande en tung människokropp
utom järnkedjan, som svängde vid den ena foten! Vil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free