- Project Runeberg -  Världens herre /
313

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Kondoren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 313 -

och ryckningen härvid var så våldsam, att kondoren for
tillsammans och syntes dövad. Detta ögonblick
begagnade den unge mannen och en minut senare satt kedjan
fastringad i berget. Fågeln var tvingad tillbaka i sitt
slaveri.

Djuret var utmattat. Även Wolfram kastade sig,
uttröttad till marken. Han hade aldrig bestått en vildare
strid. Aldrig hade hans muskelkraft blivit ställd på
hårdare prov.

- Ett tåg förslår således icke! sade han för sig själv.
Jag måste ha en längre kedja. Hör du Grip!

Fågeln hörde varken på namnet eller visslingen, som
följde därpå. Han hukade sig ned på klippan och Käns
ögon blickade hämndlystet på segraren. Det tycktes,
som ett djupt förakt låg i dessa ögon.

- Aha! han tar humör! skrattade Wolfram. Nå,
vi skola väl bliva vänner igen. Grip, är du hungrig?

Därvid förändrade han visslingen. Fågeln sträckte ut
sitt nakna fula huvud något och utstötte en hes ton.
Därpå sträckte han på vingarna. Wolfram fortfor att
vissla. Fågeln reste sig.

- Han bliver redan snäll igen! sade ynglingen
nöjd och gick efter en fiskmås! Ser du, Grip, ser du!

Kondoren kom fram till Wolfram, men denne gick
tillbaka och höll måsen framför honom lockande. Grip
blev otålig och ryckte hårt på kedjan. Slutligen
kastade Wolfram måsen till honom. Inom en minut hade
han slukat honom.

- Nå låt DSS ånyo bliva goda vänner! sade
Wolfram, trädde fram till fågeln och kliade hans hals och
huvud. Småningom tröstade sig kondoren. Hans förut
resfea fjädrar sjönko småningom tillsammans och han
strök sig mot sin herres hand.

- Så där! Och en annan gång, så bry dig inte om
att vilja rymma! sade Wolfram. Nu marsch in i
grottan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free