- Project Runeberg -  Världens herre /
319

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Amelie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 319 -

bort ifrån bordet. Hennes rörelser voro matta och
långsamma.

- Jag måste skynda mig, innan hon går till sängs!
sade Wolfram för sig själv, och gled hastigt ned för
stången.

Oaktat den frihet, som i umgänget med fruntimren
var mormonerna medgiven, tillät’deras lagar icke att en
man utan sällskap av en hustru beträdde detta hus.
Men Wolfram ville tala allena med Amelie. Han
bultade på och bad en gammal fru, vilken gjorde tjänst
som piga, kalla ut Amelie.

Om några minuter syntes en smärt gestalt uti en ljus
mantel på dörrtröskeln.

- Amelie, det är jag, sade Wolfram med ett lugn,
som vid detta tillfälle var konstlat. Jag tog mig
friheten att störa er. Vågar jag be er om ett samtal? Giv
mig er arm.

Förr hade han kallat henne du. Amelie dröjde ett
ögonblick. Sedan lade hon sin arm i hans.

Wolfram förde henne tigande igenom nybygget,
varest det glada bullret småningom dog bort. En bit
ifrån kolonien befann sig en liten skog av buskar och
låga träd. Mormonerna hade med stolthet döpt den
till: Nya Jerusalems park, och satt dit några bänkar.
Dit gick Wolfram med Amelie. Den tilltagande månen
framsköt över bergen i sydost och dess matta sken
bredde sig darrande över den stilla, lugna jorden. Ingen
vindfläkt kändes. Hela naturen tycktes befinna sig i ett
drömmande tillstånd.

Den unge mannen satte sig på en av bänkarna.
Dröjande satte sig Amelie bredvid honom. Kanske
skälvde hon av köld eller rörelse, ty hon svepte manteln
tätare omkring sig.

- Amelie, sade Wolfram slutligen, vi måste tillstå
för varandra, att vi å ömse sidor blivit narrade.

- Narrade? sade franskan med sin vackra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free