Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En söndag hos mormonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 327 -
- Ja, sade Wolfram vresigt. Och om du kommer
med samma underrättelser, får du samma svar.
- Det kallar jag att tala kort och tydligt, sade
Wipky. Du vill således evigt stanna på ön?
- Åtminstone så länge det behagar mig, svarade
Wolfram.
- Men du vet vem ön tillhör?
- ön? vem då?
- Mormonerna, skulle jag tro, sade Wipky.
- Nå väl, och vad vill det betyda?
- Att ön tillhör mormonerna, och därför -
- Och därför - reta mig icke!
- Därför måste du lämna den, om du fortfar att
förarga bröderna med din overksamhet! svarade
doktorn allvarsamt.
Wolfram utstötte ett kort och föraktligt skratt, samt
såg hånfullt på doktorn.
- Har du kommit för att förkunna mig min
förvisning? frågade han därpå.
- Nej, på min heder, sade Wipky. Men det ligger
i sakens natur, att det en dag skall inträffa. Du
känner ju sederna hos vår sekt. Jag ville blott påminna
dig därom. De tåla ingen lathund på deras område
och en dag skall man säga dig att du skall lämna
De-seret.
- Förträffligt, jag skall då avhöra det och göra vad
som faller mig in, svarade Wolfram efterlåtet.
- Tala ej så likgiltigt därom, uppmanade Wipky.
Det finnes bland oss personer, som ej låta gyckla med
sig. Det skall göra alla ont, att behöva göra så emot
dig. Men sinnena äro retade mot dig. Man hade
kanske hoppats för mycket av dig, och är nu förargad
över, att man missräknat sig på dig. Du saknas på alla
håll, ty våra andra byggmästare äro ej mycket värda.
Men just därför skall man bliva sträng mot dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
