Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. En söndag hos mormonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 333 -
att flyga upp och låta styra sig. Fågeln var envis, han
hade säkert klöst sin herre, om icke denne med en orms
vighet undvikit honom och vid många farliga tillfällen
genom sin styrka slagit honom ifrån sig. Det var en
ännu vildare strid, än den gången då Wolfram försökte
få honom flyga ned. Men Wolfram segrade ånyo.
Fågeln gjorde sina flygövningar, liksom en häst låter
dressera sig i en manege. Visserligen måste Wolfram bruka
en större styrka än som behövs vid någon hästdressyr
och efter ett par timmar nedsjönk han på marken
sönderskakad och ledbruten.
Då de första solstrålarna följande morgon föll på
klippspetsarna, beredde sig Wolfram att lämna ön. Men
morgonen var klar, ren och vacker, som den frommaste
fantasi kunde önska sig en söndags morgon. Sjöns
spegel var lika så lugn, som den blå molnfria himmelen
över honom. Inget luftdrag krusade vattnet och då
Wolfram sakta rodde sin båt bort åt nya Jerusalem,
kunde han se den darrande fåran hela vägen tillbaka
mot ön.
Då han kom till den lilla floden som mormonerna
kallade Jordan och över vilken en stark och snygg
brygga förde, stannade han och speglade sin figur
vattnet. För första gången såg han huru frånstötande
och söndersliten hans klädsel var. I Paris hade han
varit en av de finaste sprättar, en man, som bedömde
sin nästa, mest efter klädseln. Han blev nästan rädd
för sig själv. Även visste han, att mormonerna gingo
klädda enkelt men väl, ehuru de voro långt ifrån att bry
sig om moderna.
- Jag vågar ej visa mig sådan I sade han. Det
skulle stämma alla emot mig.
Han visste var Hillow bodde med sin familj; det
var i slutet av staden och Wolfram kunde komma dit,
utan att bliva märkt av för många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
