- Project Runeberg -  Världens herre /
352

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 352 -

avlägsnade sig aldrig långt från kolonien utan att vara
beväpnade. De hade alltid att riskera ett anfall av
indianerna, eller kunde även räkna på att finna något
bättre villebråd.

Med en min, i vilken dyster stolthet och föraktligt
övermod blandade sig, kastade Wolfram sina blickar
på fransmannen. Det retade honom att denne närmade
sig med en säker och tillförlitlig hållning. Han hade
hoppats att få se honom förlägen och brydd. Istället
blev han hälsad av honom med lugn och forskande, klar
uppsyn.

- Herr Wolfram, sade han, ursäkta, att jag stör er.

- Jag måste ursäkta, men vad önskar ni av mig?
sade Wolfram dystert.

– Jag kommer med anledning av en kvinna, som
en gång stod edert hjärta helt nära I sade Bertois, under
det han satte sin bössa mot en klippvägg. Jag vet inte,
om ni ännu har lust att skänka henne någon
uppmärksamhet. Men jag hoppas det.

- Ni hoppas det? frågade Wolfram föraktligt. I
sanning, detta var en stor egennytta. Ni är densamme
som Amelie har utvalt åt sig, ni är hennes man, eller
skall åtminstone snart bliva det, och ni vill likväl tillåta
en annan att inblanda sig i er makas angelägenheter?

- Ni tyckes vara uppretad, herr Wolfram, sade
Bertois lugnt. Emellertid fordrar det jag har att
meddela er, den klaraste överblick och det lugnaste
betraktande. Låt mig därför först få förklara en
omständighet som är av vikt. Amelie skall aldrig bliva min
hustru, varken med er, eller med min egen vilja.

- Vad är detta för spetsfundigheter! sade Wolfram
bittert och hånfullt.

- Inga spetsfundigheter alls, utan enkla sanningen!
sade fransmannen så fast och allvarligt, att Wolfram
nästan skämdes. Jag uppskattar fröken Amelie allt för
högt, och har en allt för klen åsikt om mina egna för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free