- Project Runeberg -  Världens herre /
359

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 359 -

detta kan man komma från förstugan, men kanske
bättre ifrån gården, då man kan antaga att förstudörren
ar låst. Det är endast frågan om att komma in i huset
som vanligen är stängt. Och därtill skall jag hjälpa er.
Jag skall väcka guvernören och låta säga honom, att
jag nödvändigt vill tala vid honom. Man skall öppna
huset, och ni kan begagna tillfället att smyga er in.
Vad jag talar med guvernören om, det bliver min
ensak. Jag skall i varje fall så länge uppehålla honom,
att ni hinner utföra ert företag.

- Välan, så kom! sade Wolfram. Jag har beslutat
mig, måtte hända vad som helst. Tror ni att huset
för övrigt kan vara bevakat?

- Jag tror det icke, svarade Bertois. Man anser
Amelie säker hos guvernörens fru.

Båda följdes åt i mörkret, icke ett enda ljus syntes
brinna i hela nya Jerusalem. Gatväktare funnos ej.
Varje mormon fick skydda sitt hus och sin familj så
gott han kunde. Även guvernörens hus, som de
uppnådde om fem minuter, låg i djupaste tystnad och
mörker.

- Gå nu avsides och begagna sen det gynnande
ögonblicket viskade Bertois. Därpå framträdde han till
huset och bultade på fönsterposten.

Det dröjde länge, innan det blev liv invändigt och
innan man efterfrågade den nattlige gästens begäran.
Därpå öppnades dörren och Bertois gick in.

Wolfram närmade sig nu dörren och fann, att den
lyckligtvis icke blev åter igenstängd. Han inträdde
därför helt trankilt i huset, gick igenom förstugan,
upplåste dörren som ledde till gården och befann sig nu
på en kringbyggd plats.

Han visste att en fruntimmerskammare låg utåt
gården. Fönstren voro tillslutna med grova träluckor.
Glasrutor funnos icke i fönstren. En sådan lyx kände
på den tiden ej en gång guvernören i nya Jerusalem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free