- Project Runeberg -  Världens herre /
362

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 362 -

- Jag har blivit en annan, Amelie, en annan! sade
Wolfram dovt och tungt. Ännu en gång, förtro er åt
mig i l veka som olycka? Ja eller nej!

- Och ni vill vara min ledsagare, min beskyddare,
min räddare, ej något vidare?

- Intet vidare - om ni så önskar! sade Wolfram.

- Må det då ske, och jag anropar Gud till vittne
att ni talar sanning.

Wolfram steg i båten. Han räckte Amelie sm hand
och om en minut befann sig även hon i den lilla,
farkosten. Wolfram stötte ut.

överfarten dröjde ej länge. Ynglingen överlade om
han genast borde fortsätta flykten. I alla händelser
måste han hämta sina vapen från ön. Även kände
han ej sjön nog, för att våga i mörkret böria vågstycket
att genomskära den i hela dess bredd. Han hoppades
även att mormonerna icke strax skulle förfölja dem.
Det var även möjligt att de icke tänkte alls på nåston
förföljelse. Dessutom ville han först tala med Amelie.

Under överfarten hade de ej växlat ett ord med
varandra. Även nu ledde Wolfram sin forna älskade
tigande uppför klippan. Komna till grottan, påtände
häri en liten lampa, som han lör detta ändamål själv
hade förfärdigat sig, och bad Amelie lägga sig på en
mossbädd som han beredde åt henne.

Kondoren Som blivit störd i sin sömn och vädrade en
främmande person, reste sina fjädrar och kraxade.
Amelie betraktade det kolossala djuret med darrning
och förskräckelse. Wolfram lugnade likväl fågeln, som
om några minuter åter insomnade.

Därpå gick han ut ur grottan och såg framåt nya
Jerusalem. Ännu kunde han ej märka ljus
någonstädes; man syntes således ej ännu hava tänkt på att
förfölja dem. Till en början berodde det på att kunna
komma över sjön och landa vid en avlägsen punkt.
Sedan hade han tvenne utvägar. Antingen taga rikt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free