- Project Runeberg -  Världens herre /
363

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 363 -

ningen åt Kalifornien, eller vända sig norrut åt Oregon
området, eller slutligen åt öster för att uppnå
Nebraska och Missouri. Var och en av dessa vägar
var lång och farlig, samt förde genom ödemarker och
över bergshöjder, som endast beboddes av indianer.
Det närmaste området var Kalifornien, och Wolfram
bestämde sig för detsamma. Han kunde då hoppas,
att på ungefär tre veckor hinna till en hamn, där han
kunde inskeppa sig till Europa eller östra delen av
Nord-Amerika. Visserligen felades honom penningar
därtill. Men han fick arbeta i hamnen tills han hade
förtjänt dem.

Han gick tillbaka till grottan. Amelie satt på
mossbädden och ovillkorligen sänkte sig hennes blickar då
de mötte ynglingens.

– Jag har beslutat mig att taga vägen åt
Kalifornien, sade han. Det är en lång och farlig väg. Skulle
ni med mig vilja dela densammas mödor och besvär?

T- Huru kan ni fråga, Wolfram? sade Amelie lugnt
och ömt. Jag har beslutat, att våga ?illt, för att komma
ifrån dessa människor, detta land.

– Gott då, sade Wolfram. Det bliver frågan om
att hinna till en hamn och inskeppa oss till Europa eller
någon annan plats. Dock felar mig penningar därtill.
Har ni några?

- Nej, svarade Amelie, ånyo slog hon ned ögonen.
Redan i New-York -

Hon fulländade ej meningen. Men över Wolframs
ansikte drog sig en mörk rodnad. Han påminde sig,
att Amelie där hade givit honom sina sista penningar.

–Jag skall arbeta! sade han beslutsamt. På sex
veckor skall jag kunna förtjäna så mycket, att jag kan
betala överresan för oss båda.

- Arbeta, Wolfram? sade Amelie med ett milt
leende, som trängde djupt in i den unge mannens själ.
Det skall bliva eder svårt efter så lång vila.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free