- Project Runeberg -  Världens herre /
368

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 360 -

bakom en sten och ändrade för övrigt sin ståndpunkt
för varje gång. Ännu två mormoner föllo innan båten
lade till. Olyckligtvis för Wolfram lade de till på
samma ställe där hans båt förr hade legat, och härifrån
förde en tämligen bekväm väg till bergets spets.

Det vore en galenskap att försumma ännu mer tid,
sade Wolfram för sig själv. Om fem minuter kunna
de vara uppe och då bleve det för sent. Till verket I

Han skyndade till Amelie som stod darrande och
blek vid grottans ingång.

- Komma mormonerna hit upp, skola de döda mig!
sade han med en hemsk beslutsamhet. Men det finnes
ännu ett sätt att komma undan. Vill ni anförtro er åt
mig, så befall er själ i Guds händer! Vi hava mera
utsikt att bliva dödade, än att kunna lyckligt undfly
dessa människor. Eller har ni lust att ensam
kvarstanna?

- Ensam? nej, på intet villkor! Men vilket är detta
medel, sade Amelie.

- Denne kondor! sade Wolfram med ett hemskt
leende. Han skall bära oss igenom luften!

Amelie utstötte ett skrik av förtvivlan. Men
Wolfram gav henne ingen vidare förklaring. Hastigt lade
han tyglarna på djuret, fastade lädergördeln kring
kondorens hals och band sedan ytterligare ett tåg om dess
liv. Därpå hängde han på sig båda gevären, tog
pistolerna i fickan och lösgjorde kondoren från kedjan.

- Det lyckas kanske, sade han med samma hemska
leende till Amelie. I värsta fall kunna vi endast dö.
Hoppa genast upp på fågelns rygg.

- Men är icke detta vänsinne Wolfram! döda mig
hellre genast, då äro ju kvalen förbi.

- Det bliver alltid tids nog att dö! sade Wolfram.
Är ni besluten?

Amelie närmade sig fågeln. Hon darrade och
bävade. Man hörde mormonernas röster som tilltalade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free