- Project Runeberg -  Världens herre /
369

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 369 -

varandra och närmade sig hålan. Wolfram upplyfte
Amelie på kondorens rygg.

- Håll er fast med den ena handen i detta streck,
säkert fast, fatta sedan med den andra min vänstra
arm, min rock eller min krage, sade Wolfram. Blunda
sen och bed till Gud. Kanske han gör ett under för
att rädda oss.

Därpå svängde han sig upp på djurets nacke
fattade med vänstra handen handtaget på gördeln och
tyglarna med den högra. Mormonerna syntes nu uppe
på klippan.

- Framåt, Grip! skrek Wolfram och blåste i
djurets ögon. ,.|;..,,;

Det blev oroligt och hoppade ut ur grottan. Genast
tycktes det känna att kedjan ej mera hindrade dess
fria rörelse. Det utsträckte sina mäktiga vingar och
var i nästa ögonblick på klippans spets.

- Håll fast för Guds skull! Jag besvär er! sade
Wolfram.

Själv hade han blivit likblek. Det var nu ej mera
någon lek, något försök, det var ett vågstycke på liv
och död. Det var nästan vansinnigt att hoppas att ett
sådant företag skulle lyckas. Men nu var det för sent
att ändra sig.

Medan mormonerna med vapen i hand och med
förfärade blickar stodo därnere, och katolikerna ibland
dem ovillkorligen korsade sig - utbredde kondoren
sina vingar majestätiskt och höjde sig några fot upp
i luften. Till en början tycktes tyngden av de tvenne
personerna överväldiga honom. Men strax gjorde han
en kraftansträngning och svävade uppåt allt högre och
högre.

Om Wolfram i denna förtvivlade ställning tänkte
på något, om han hade medvetande av sin förtvivlade
belägenhet, det låter sig svårligen bestämma. Och för
honom själv syntes det hela sedermera endast som en
V. H. I 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free