- Project Runeberg -  Världens herre /
373

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Striden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 373 -

snart skulle följa efter. Hans hjärta klappade
knappast mera, då han lyssnade. Men han hörde likväl ej
skottet, som måste följa då pistolen föll mot marken.
Han hörde intet.

Han tog den andra pistolen och spände honom.
Därpå vände han sig till Amelie.

- Amelie, viskade han, förstår ni mig ännu? Håll
er fast, endast säkert fast!

Hon svarade ej.

- Gud i himmelen stå mig bi! sade Wolfram. Jag
gör det ej för mig, utan endast för henne.

Han höll pistolen tätt intill fågelns strupe. Han
tryckte av. En svag knall darrade genom luften. En
häftig ryckning. Wolfram klämde sig hårt fast vid
gördeln. Med högra handen grep han efter Amelie.
Han visste ej om han sjönk, eller steg. Men det
föreföll honom som han kände luften bliva varmare. En
dödsångest angrep honom. Hade han ännu icke nått
jorden? Vad hade hänt? Fågelns vingar förblevo till
hälften utbredda. Han såg nu ej mera. Hans ögon
tillslöto sig.––––––––––-

Då medvetandet återvände, var det första han såg,
en ryttare, som bemödade sisr att få sin oroliga och
stegrande häst att stanna. Vid åsynen av denne
ryttare, överkom honom en obestämd påminnelse.

Då han fann att han ännu levde, återkom även
ungdomens och självmedvetandets kraft. Han sprang
hastigt upp.

Men med detsamma föll han åter. Hans lemmar
voro liksom brutna. En svindel ansrrep honom, det
svartnade för hans ögon. Dock gick detta anfall över.
Wolfram kunde höja sig på knä och se efter Amelie.

Hon låg till hälften på jorden och till hälften på
kondoren. Hennes ena hand fattade ännu om tåget
Hennes ansikte var likblekt och intet hos henne förrådde
ett spår till liv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:36:47 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldherr/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free