Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 381 -
Bredvid honom, ännu till hälvten omsluten av hans
vänstra arm, och helt och hållet insvept i sina vida
kläder och sin slöja, låg Judith orörlig. Under honom låg
hästen, som tycktes vara död. Nu först påminde sig
den unge mannen, de enskildheter som föregått fallet,
men ännu helt dunkelt.
Levde Judith ännu, det var hans första tanke. Nu
skulle han för första gången se henne. Under natten
som föregått samum hade han sett henne endast
beslöjad. Och nu var hon kanske död!
Försiktigt drog Albert undan slöjan och hans
förvånade blickar föllo på ett dödsblekt ansikte av
underbar skönhet, som alls icke bar stämpel av judisk, knappt
av orientalisk härkomst. Hennes rika, vackra, lockiga
hår av kastanjebrun färg, väckte först hans
uppmärksamhet, sedan hennes skarpt markerade, men på
samma gång så fint tecknade ögonbryn. Den fina näsan
var endast svagt böjd och den lilla munnen så
underbart vacker, även nu då den var tillsluten, att Albert
icke kunde påminna sig någonsin hava sett någon
vackrare böjning av dessa linjer, över ögonens färg
kunde han icke döma, ty dessa voro allt jämt tillslutna.
Albert försjönk några minuter i beskådande av
denna skönhet. Han beundrade dessa former, som nästan
tycktes vara av marmor, han beundrade halsen, den
klassiskt sköna böjningen av barmen, som den
undanskjutna klädningen endast till hälvten betäckte. Men
då kom denna hemska känsla över honom, vilken man
erfar då man ej vet, om det är livet eller döden man
ser framför sig. Judith tycktes i verkligheten vara
en bild av marmor, ty hon var fullkomligt orörlig.
- Min vän, min dyra vän, vakna! sade den unge
mannen och lade handen på hennes panna. Den var
kall.
Huru skulle Albert få visshet om hon levde eller ej?
Med ängslig hast sökte han uti sitt minne efter något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
